English  Svenska 
| Free shipping | 100% Satisfaction guarantee | Limited time offer: use the code "FOCUS" for 30% off for our 100g variants |
0 Cart
Added to Cart
    You have items in your cart
    You have 1 item in your cart
      Total

      Allt började i Kina...

      Redan för 6000 år sedan upptäckte man te i Kina. Då var te inget som man drack, utan man åt det istället som en grönsak tillsammans med havregryn. Det var först för ungefär 1500 år sedan man skulle börja dricka te. Te var en väldigt viktig handelsvara och skulle vara en av huvudanledningarna till att det första opiumkriget mellan Kina och England bröt ut.

      Idén om pulveriserat te tog sin början under Tangdynastin (618-907) i Kina, en av Kinas starkaste dynastier. Då ångade man tebladen för att sedan pressa ihop de till en tegelstensformade klossar. När man sedan ville laga en kopp te av detta bröt man av en bit som man rostade för att sedan pulverisera ner det till ett finmalet pulver. Därefter blandade man det pulveriserade teet med salt och vatten.

      ... Men det skulle utvecklas i Japan

      När den buddhistiska munken Eisai 1191 återvände hem efter en lång resa i Kina hade han med sig frön från tebusken Camellia Sinensis. Under sin resa hade han blivit starkt influerad av det pulveriserade gröna teet. Han hade även studerat zenbuddhismen i Kina vilket skulle leda till att han grundade Renzaiskolan i Japan, en av tre zenbuddhistiska skolor. Med både en stark övertygelse om det nyfunna teet matcha och en förmåga att inspirera både munkarna, shogunen och samurajerna hemma i Japan skulle Eisai utgöra startskottet för matcha i Japan. Och i takt med att det blev mindre vanligt med pulveriserat te i Kina, växte populariteten i Japan. Det var här som matcha skulle komma att utvecklas och förfinas till vad det är idag.

      De buddhistiska munkarna blev starkt influerade av Eisai och hans nyfunna mirakeldryck matcha. De upptäckte, precis som Eisai uttryckte själv, att matcha ingav ett meditativt lugn över kropp och sinne, samtidigt deras fokus stärktes och att det ingav en långlivad energi. Det blev därför tradition att dricka matcha-te i samband med zenbuddhistiska praktiker och man började tidigt plantera denna nyfunna mirakelväxts frön runt de buddhistiska templena i Kyoto.

      Förutom att Eisai implementerade matcha-teet i den zenbuddhistiska traditionen skrev han även boken "Kissa Yojoki", översatt till "Att dricka te för hälsan". Kissa Yojoki handlar om teets fördelar för hälsan där den första meningen lyder "Te är det ultimata mentala och medicinska botemedlet och har förmågan att göra ens liv mer fulländat." Eisai uttryckte också tidigt att matcha var "de odödligas elixir".


      Det var inte bara munkarna som Eisai skulle introducera matcha till, utan även shogunen och samurajerna. Även de blev uppslukade av matchas effekter på kropp och sinne. Så småningom ledde detta till att matcha blev deras ceremoniella dryck att dricka före varje strid.

      I takt med att efterfrågan för matcha växte bland de styrande i Japan tillät shogunen Ashikaga Yoshimitsu (1358-1408) att fler teplantage skulle upprättas runt Uji-regionen i Kyoto. Till en början var det svårt att producera te av hög kvalité. Men när man av en ren händelse upptäckte att de omringande skogarna i Toganoō hade lagt en skugga över tebuskarna upptäckte man att tebladen lämnade efter sig en mer fulländad smak än tidigare. Ur detta utvecklades skuggningsmetoden och man kunde nu producera matcha av hög kvalité utan att behöva omplacera odlingarna. Detta gjorde man genom att bygga stora träkonstruktioner som man la halm över. På så sätt kunde man reglera hur mycket solljus som tebladen skulle exponeras för. Skuggningsmetoden är en metod som används än idag och anses vara essentiell för produktionen av matcha.

      En annan historiskt värdefull figur inom den japanska te-traditionen är te-mästaren Sen-no-Rikyu (1522-1591). Förutom att popularisera hela den japanska te-ceremonin "cha-no-yu" (The way of tea) formulerade han te-ceremonins fyra grundprinciper:


      • Harmoni (wa)
      • Respekt (kei)
      • Renhet (sei)
      • Lugn (jaku)


      Under flera århundraden skulle matcha endast få konsumeras av de styrande klasserna i Japan. Länge räknades det som en statussymbol och ansågs vara extremt värdefullt där endast ett fåtal köpmän blev godkända för att producera och sälja det. Men i takt med att nya proccesseringsmetoder utvecklades, framförallt under Edoperioden (1603-1867), blev matcha mer tillgängligt för den japanska allmänheten.